Ö som i Översättningar

 Det är inte utan att det är lite vemodigt att skriva den sista bokstaven i vårt bokalfabet. Det känns som vi precis började, samtidigt som det känns som en evighet. Det där med tid är knepiga grejer.

Ö som i Översättningar. En het potatis lite då och då i diverse litteraturdiskussioner men för mig är det enkelt: mitt självförtroende och min språkkunskap är för dålig för att jag ska läsa på utrikiska. De som är bättre på engelska än jag hävdar ju att nyanserna i språket går förlorade i översättningen men skulle jag läsa en bok på engelska skulle dessa nyanser likväl gå mig förbi på grund av språkförbistringen. Kontenta: mycket lättare och snabbare för mig att läsa på svenska, men i och med att jag aldrig läser på engelska så ökar ju heller inte chanserna att jag ska utvecklas och bli bättre. Klurigt.

Översättare måste, för övrigt, vara ett rätt otacksamt jobb. Både översättare och illustratörer lever ju lite i skymundan av författarna och översättaren har ju egentligen som jobb att vara så osynlig som möjligt. Jag ska ju inte tänka på att det är en översättning jag läser. Jag är väldigt nyfiken på denna yrkeskategori och vet egentligen inte så mycket om arbetet mer än en kort film som jag sett om Lena Fried-Gedin, som ju översatte alla Harry Potter-böckerna.

Det har varit spännande med bokalfabetet tillsammans med Paula och nu får vi väl fundera ut om vi kan ha något nytt projekt tillsammans. Tål att kluras på.

Detta är en bokstav i Paula och Sandras bokalfabet. Läs även Paulas Ö.